Golfen förstås... Som jag tidigare sagt - Jag älskar verkligen höstgolfen, en sån här dag är det fantastiskt skönt att vara ute, det är lite folk på banan och banan är i riktigt fint skick nu! Lägg därtill dom vackra höstfärgerna på träden och bilden blir perfekt!
Så, vad gick snett då?
Nja, inget annat än att jag blev less, väldigt fort dessutom! Gul-Röd slinga stod på programmet och efter att ha slagit ut en bra spoon mitt i banan, skavt en järn-6a till den vänstra semiruffen och sedan lyft upp en bra wedge på green och tvåputtat för ett bra och stabilt par gick vi vidare till tvåan.
Ett fantastiskt fint korthål där man spelar över vatten, och idag var det ganska stark motvind på hålet. Min plan var att slå en lugn, och låg järn-6a mot flaggan. Jag lyckades slå den helt perfekt och bollen stannade cirka 1½ meter kort om koppen. Trots uppförsputt så missades birdien knappt. Men en mycket solid och bra start på rundan i ett oerhört trevligt och roligt sällskap. Det är då det händer!
I backen upp till treans tee känner jag att jag hellre hade suttit över en lång lunch med mina trevliga spelkamrater och att golfen på nåt sätt blir "i vägen" för det sociala?!
Mitt fokus är som bortblåst och inom någon minut ska mitt spel också vara det! Ett ofokuserat utslag till höger senare har jag slagit bort bollen och jag känner att jag "liks int bryr mig..."
Att ge upp rundor är något jag har gjort förut, men då efter åtminstånde 10-11 hål där man kanske dessutom försöka "chansa" igång nånting som inte funnits där för dagen och man inser att dagens runda kommer att sorteras in under "katastrof-registret". Men - att ge upp en runda efter två hål, när man dessutom har inlett spelat stabilt och bra???
Jag förstår inte riktigt vad det är som händer och ju mer jag funderat ju mindre förstår jag! Kanske är det att många saker i mitt "privatliv" går käpprätt åt skogen, men inte heller det tycker jag kan förklara att jag känner så här... När det går tungt i livet "ska det alltid" vara skönt att komma ut till golfbanan och få lägga andra tankar åt sidan ett tag...
Dessutom har jag ju känt så här ett bra tag nu?! Målet med årets säsong var ju att försöka hitta tillbaka till glädjen med golfen, men det målet verkar inte uppfyllas på långa vägar...
Nåväl... Den som lever får se vad som händer med golfen framöver...
Hade tänkt fara på hockeyn igår, men jag struntade i det. Ångrar mig förstås på sätt och vis, det är alltid kul att titta på hockey live, det är en härligt atmosfär i hallen och jag gillar att höra ljudet i hallen. Både spelarna som skriker åt varandra, publiken och ljudet av skridskorna som skär i isen. Det hade varit lika kul igår, trots att AIK förlorade.
tisdag 23 september 2008
Hur kan det vara så tråkigt???
Upplagd av Ironoak kl. 18:49
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men jag tycker iaf det är roligt att spela golf...med dig! Om det nu kan muntra upp dig lite.
Säsongen lider mot sitt slut, snart dags att ställa bagen åt sidan och fokusera på annat ett tag... Förresten syns det på dig att du känner dig lite vilsen och frustrerad, men det vänder säkert. Hoppas det löser sig på privatsidan.
...Jag är förresten också vilsen och lika käringsliten som vanligt. Känns bättre eller? ;)
Antar att man inte i alla lägen kan dölja att man inte mår som man vill...
Privatsidan är inte så kul just nu, och någon lösning är inte helt enkel att hitta, men jag jobbar på det och hoppas att det snart vänder!
Men... Att du inte är "på topp" är i alla fall inget som syns! =)
Skicka en kommentar